jag kan arbeta lika strängt som han, och med samma hjeltemod.
»Det är mig således möjligt att efterkomma hans begäran, vore blott inte en enda förfärlig omständighet i vägen. Han vill att jag skall bli hans hustru, oaktadt hans hjerta inte klappar varmare för mig, än klippan der borta, utför hvars sida fjellbäcken störtar. Han håller af mig på samma sätt, som en krigare värderar sitt goda vapen. Detta skulle inte göra mig någon sorg, om jag som ogift följde honom, men skall jag väl ända till den grad vara ett undergifvet redskap för hans planer, att jag blott för dessas skull blir hans hustru? Kan jag af honom mottaga vigselringen och tillåta kärlekens yttre former (hvilka jag är öfvertygad om att han samvetsgrant skall iakttaga), då jag vet att dennas väsende är borta? Kan jag uthärda med det medvetandet, att hvarje hyllning han egnar mig är en uppoffring af hans grundsatser? Nej, en sådan martyrdom vore vidunderlig. Som hans syster vill jag följa honom — inte som hans hustru. Jag skall säga honom det.»
Jag blickade uppåt kullen: han låg der utsträckt, som en kullfallen pelare, med ansigtet vändt mot mig och med sina skarpa ögon bevakande mig. Han sprang upp och kom till mig.
»Jag är färdig att resa till Ostindien, om jag får förbli fri.»
»Ert svar är inte fullt tydligt; det tarfvar förklaring.»
»Ni har hittills varit min fosterbror, S:t John, och jag er fostersyster. Låt oss fortfarande förblifva i denna ställning till hvarandra. Detta är bättre än att bli man och hustru.»
Han skakade på hufvudet. »Ert förslag duger inte i detta fall, Jane. Vore ni min verkliga syster, så vore det någonting helt annat: jag toge er då med mig och tänkte inte på någon maka; men som det nu är, måste vår förbindelse helgas och beseglas genom äktenskapet. Utom detta är den omöjlig: praktiska hinder möta hvarje annan plan. Inser ni inte detta, Jane? Tänk på saken ett ögonblick — ert sunda förstånd skall visa er det rätta.»
Jag tänkte derpå, men mitt förstånd, sådant det var, riktade sig blott på det faktum, att vi icke älskade hvarandra, som man och hustru böra, och derföre blef min
