Sida:Jane Eyre (sv).djvu/503

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
229
jane eyre.

Han fordrade svar af mig. Jag utbad mig en fjerdedels timmes betänketid.

»Gerna», sade han och gick några steg uppåt höjden, der han lade sig ned på den ljungbeväxta marken.

»Jag kan uträtta det han fordrar af mig — det måste jag erkänna», tänkte jag för mig sjelf, »förutsatt likväl att jag blir vid lif, ty min kropp är inte skapad att brännas af Hindostans sol. Men hvad gör det honom? Han frågar inte derefter: när min sista stund komme, skulle han med ödmjukt lugn skiljas från mig. För öfrigt är saken klar för mig. Skiljes jag från England, så lemnar jag ett kärt och älskadt land, men som dock förekommer mig tomt och ödsligt, emedan mr Rochester inte är der; och skulle han också vara der, så har det numera ingenting att betyda för mig. Vi äro nu skilda: detta måste jag betänka, liksom att det inte fins någonting ömkligare och befängdare än att förhala dag från dag, som om jag förbidade något underverk, hvilket kunde återförena mig med honom. Jag måste derföre taga mitt parti, och som S:t John en gång yttrade, söka ett nytt intresse i lifvet i stället för det förlorade, och är då inte det han erbjuder mig det ärorikaste af alla en menniska kan välja och Gud anvisa? Är det inte, genom sina ädla mödor och upphöjda syften, bättre än något annat egnadt att fylla den tomhet, som min krossade kärlek, mitt förbleknade hopp verkat i min själ? Jag kan inte undgå att svara ja, och ändock bäfvar jag tillbaka derför. Förenar jag mig med S:t John, så uppgifver jag hälften af mitt eget väsende. Ger jag mig af till Ostindien, så går jag en tidig död till mötes. Och huru skall jag tillbringa mellantiden mellan min resa från England till Ostindien, och mellan min färd från detta senare till grafven? Äfven den saken inser jag tydligt. Jag skall anstränga mig för att uppfylla S:t. Johns önskningar, så mycket, ja, mer än mina krafter tillåta, och jag skall uppfylla dem, så i det stora som i det lilla. Följer jag honom, så kommer jag att göra min uppoffring fullständig: jag skall då på offeraltaret frambära mitt hjerta, mitt lif, hela mitt väsende. Aldrig skall han älska mig, men han skall högakta mig: han skall få se prof på en energi, som han ännu inte sett, krafter, som han ännu inte anat. Ja,