Hoppa till innehållet

Sida:Jane Eyre (sv).djvu/548

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
274
jane eyre.

man kan inte låta bli att draga på axlarna, när man hör honom tala?»

»Han talar helt obetydligt; men hvad han säger är väl sagdt och alltid träffande. Hans hufvud är af första ordningen, det är jag säker om: inte så särdeles mottagligt för intryck, men skarpt och genomträngande.»

»Han är då således en duglig karl?»

»Ja, mycket duglig.»

»Och mycket bildad?»

»S:t John är en utmärkt lärd.»

»Men hans sätt och fasoner, tyckte jag du sade, äro ju inte i din smak — han är ju tillgjord och pedantisk?»

»Jag har aldrig talat om hans sätt; men, så vida man inte har en mycket dålig smak, måste man tycka om det — det är lugnt, städadt, artigt — med ett ord, fullkomligt en gentlemans.»

»Men hans utseende — jag har glömt din beskrifning på hans utseende: ser han inte ut som en rå adjunkt på landet, halfstrypt af sin korta halsduk och utstyrd med grofva becksömsstöflar, eller hur?»

»S:t John klär sig väl. Han är en vacker karl: lång och välväxt med blå ögon och en grekisk profil.»

(Afsides:) »Fördömme den karln!» — (Högt:) »Tyckte du om honom, Jane?»

»Ja, mr Rochester, jag tyckte om honom: men det har ni ju frågat mig en gång förut.»

Jag förstod ganska väl meningen med mr Rochesters frågor. Svartsjukan hade angripit honom och stack honom nu med sina taggar; men dessa stygn voro helsosamma: de befriade honom från svårmodets gnagande tand. Jag ville derföre icke genast befria honom derifrån.

»Kanske ni inte gerna sitter så här längre i mitt knä, miss Eyre?» var hans nästa något oväntade anmärkning.

»Jo, hvarföre skulle jag inte det?»

»Det porträtt, som ni nyss tecknat, utgör en alltför stark kontrast mot min egen person. Edra ord ha skildrat en helt fin och fiffig Apollo; han lefver i ert minne — med sina blå ögon och sin grekiska profil: och nu hvila edra ögon på en Vulcan — en riktig grofsmed, svart och bredaxlad och blind och lam till på köpet.»