»Jag har aldrig kommit att tänka på det förut; men ni är verkligen lik en Vulcan, sir.»
»Nå, nå — ni kan då lemna mig, miss; men innan ni går (härvid tryckte han mig till sig med ett fastare tag än någonsin förut) anhåller jag att ni måtte svara mig på en fråga eller två.»
Han tystnade.
»Hvilka frågor, mr Rochester?»
»S:t John skaffade er ju plats som skolmästarinna i Morton, innan han visste att ni var hans kusin?»
»Ja.»
»Träffade ni honom ofta? Brukade han stundom besöka skolan?»
»Dagligen.»
»Och han gillade väl edra planer, Jane? Jag är säker på att de voro kloka, ty jag känner edra talanger.»
»Ja, han gillade dem verkligen.»
»Han upptäckte väl många företräden hos er, som han inte hade väntat?»
»Det känner jag inte.»
»Ni hade ju en liten stuga bredvid skolan — kom han nånsin dit och helsade på er?»
»Ja, emellanåt.»
»På aftnarna?»
»En eller par gånger.»
En tystnad inträdde.
»Hur länge bodde ni hos hans systrar, sedan er slägtskap blef upptäckt?»
»I fem månader.»
»Tillbragte Rivers mycken tid i fruntimmernas sällskap?»
»Ja; salen var både hans och vårt gemensamma arbetsrum; han satt vid fönstret och vi vid bordet.»
»Studerade han mycket?»
»Ja, ganska mycket.»
»Hvad för slag?»
»Hindostanska.»
»Och hvad gjorde ni under tiden, Jane?»
»Jag läste i början tyska.»
»Lärde han er det, miss?»
»Nej, han kunde inte sjelf tyska.»
