Sida:Jane Eyre (sv).djvu/61

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
55
jane eyre.

sväfvande och obestämda för att förtjena att anföras. Jag visste knapt hvar jag var. Gateshead och mitt förflutna lif tycktes mig på ett omätligt afstånd; det närvarande var dunkelt och sällsamt, och om framtiden kunde jag ej ens bilda mig den ringaste föreställning. Jag såg mig omkring i den klosterlika trädgården och tittade derefter uppåt huset. Det var en stor bygnad, hvaraf ena hälften såg grå och gammal ut, men den andra alldeles ny. Den nya delen, som innehöll skolsalen och sofrummet, var försedd med gallerfönster, hvilket gaf den ett kyrkligt utseende. En stentafla öfver porten bar följande inskrift:

»Lowoods Institut. — Denna del uppbygdes A. D ... af Naomi Brocklehurst, till Brocklehurst-Hall, i detta grefskap.» »Så låten edert ljus lysa för menniskorna, att de må se edra goda gerningar och prisa eder Fader, som är i himmelen.» — Matth. Ev. Kap. 5 v. 16.

Jag läste dessa rader om och om igen; jag kände, att en förklaring öfver dem var nödvändig, men var sjelf ej i stånd att fatta deras mening. Jag stod just och funderade på betydelsen af »Institut,» och försökte att finna sammanhanget mellan de första orden och versen ur Den Heliga Skrift, då ljudet af en hosta tätt bakom mig föranledde mig att vända mig om. Jag fick då se en flicka, som satt på en stenbänk helt nära mig, nedlutad öfver en bok, som hon med ifver tycktes läsa. Derifrån jag stod, kunde jag se titeln; det var »Rasselas,» ett namn som föreföll mig sällsamt, och i följd deraf fängslade min uppmärksamhet. Då hon vände om bladet, kom hon händelsevis att se upp, och jag sade utan alla omsvep till henne:

»Är boken rolig?»

Jag hade föresatt mig att be att få låna den någon dag.

»Ja, jag tycker om den,» svarade hon efter några sekunders tystnad, hvarunder hon betraktade mig.

»Hvad handlar den om?» fortfor jag.

Jag vet knapt hvar jag hemtade mod att på detta sätt öppna samtal med en främmande: det stred helt och hållet mot min natur och mina vanor. Kanhända anslog hennes sysselsättning en likartad sträng i mitt inre, emedan äfven jag tyckte om böcker, ehuru af ett mera lösligt