Sida:Jane Eyre (sv).djvu/64

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
58
jane eyre.

»Ja, min mor är död.»

»Är ni lycklig här?

»Nu frågar ni nästan för många frågor. Jag har nu för denna gång tillräckligt svarat er; nu vill jag läsa.»

Men i samma ögonblick ringde middagsklockan. Vi gingo åter in allesammans. Den lukt, som nu fylde matsalen, var knapt mera retande för vår aptit, än den som vid frukosten mött våra luktorganer. Middagen serverades i stora skålar af tenn, hvarifrån uppsteg en stark lukt af härsket fett. Jag fann vår middag bestå af dålig potates och mögligt kött, hopblandadt och kokadt tillsammans. Hvar och en af eleverna fick en temligen stor portion af denna anrättning. Jag åt så mycket jag kunde och undrade för mig sjelf, om maten allt framgent skulle blifva likadan.

Efter middagen samlades vi genast i skolsalen; lektionerna började åter och fortsattes till klockan fem.

Den enda anmärkningsvärda tilldragelsen under loppet af eftermiddagen var, att den flicka, med hvilken jag hade samtalat i verandan, föll i onåd hos miss Scatcherd och blef bortskickad ur historieklassen för att gå och ställa sig i skamvrån. Detta straff föreföll mig i hög grad skymfligt och vanhedrande, isynnerhet för en så pass gammal flicka — hon såg ut att vara tretton år eller mera. Jag väntade att få se henne visa tecken till skam eller förtrytelse; men till min förvåning hvarken gret eller rodnade hon; — lugn, ehuru allvarlig, stod hon der, ett föremål för allas blickar. »Huru kan hon fördraga det med sådant lugn och mod?» frågade jag mig sjelf. »Om jag vore i hennes ställe, skulle jag önska att jorden öppnade sig och uppslukade mig. Hon ser ut som om hon tänkte på något helt annat än straff — hon tyckes vara helt och hållet frånvarande med sina tankar. Nog har jag hört talas om drömmar i vakande tillstånd — månne hon har sådana nu? Hennes blickar äro riktade mot golfvet, men jag är öfvertygad att hon inte ser derpå; hennes blick synes vänd inåt, hon tyckes se ned i sitt eget hjerta. Hon tänker förmodligen på sina minnen, på det förflutna, men inte på det i verkligheten närvarande. Jag kan undra hurudan hon är, den der flickan — om hon är god eller elak.»

Straxt efter klockan fem på eftermiddagen fingo vi ett annat mål, bestående af en liten spilkum kaffe och en