Sida:Jane Eyre (sv).djvu/76

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
70
jane eyre.

funderade på ett långt divisionstal, uppfångade mina ögon, vid en tankspridd blick åt fönstret, åsynen af en person, som just i detsamma passerade förbi. Nästan instinklikt igenkände jag den magra gestalten, och då, två minuter derefter, hela skolan, lärarinnorna inberäknade, reste sig i massa, behöfde jag ej se upp för att förvissa mig om, hvilken det var som man på detta sätt helsade. Med långa steg skred han fram genom rummet, och snart stod bredvid miss Temple, som sjelf hade stigit upp, samma svarta pelare, som en gång vid Gateshead med så olycksbådande blickar hade betraktat mig. Jag sneglade nu på detta profstycke af arkitektur. Ja, jag hade icke misstagit mig, det var verkligen mr Brocklehurst, insvept i en öfverrock, och han föreföll mig i detta ögonblick ännu längre, magrare och strängare än någonsin.

Jag hade mina skäl att blifva förskräckt vid denna syn; allt för väl erinrade jag mig de falska och osanna vinkar, som mrs Reed gifvit om mitt sinnelag, och det löfte, som mr Brocklehurst afgifvit, att underrätta miss Temple och lärarinnorna om min lastfulla natur. Hela tiden hade jag fruktat för uppfyllandet af detta löfte, och med bäfvan hade jag dagligen emotsett hans ankomst, hvars underrättelser om mitt förflutna lif och uppförande skulle för alltid bränmärka mig som ett lastfullt och elakt barn. Och nu var han kommen, denne man. Han stod bredvid miss Temple och talade sakta med henne. Jag tviflade icke på att han för henne omtalade mina fel; med plågsam ångest gaf jag noga akt på henne och väntade hvarje ögonblick att se hennes mörka ögon med en blick af ovilja och förakt riktade på mig. Jag försökte äfven att lyssna och som jag händelsevis satt i öfra ändan af rummet, uppfångade jag det mesta af hvad han sade. Innehållet deraf befriade mig åtminstone för några ögonblick från min ångest.

»Jag förmodar, miss Temple, att tråden, som jag köpte i Lowton, är bra; det föll mig in, att den skulle passa till bomullslinnena. och jag valde också ut lämpliga nålar. Ni torde vara god och säga miss Smith, att jag glömde sätta upp en förteckning på stoppnålarna, men att hon i nästa vecka skall få sig några bref tillsända; och hon får alldeles inte lemna mer än en nål i sänder åt hvar