Sida:Jane Eyre (sv).djvu/82

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
76
jane eyre.

»Mina älskade barn,» fortsatte den svarta marmorgestalten med helig värme, »detta är ett sorgligt, ett bedröfligt tillfälle; ty det är min pligt att varna er för denna flicka och yppa för er, att hon, som kunde vara ett af Guds egna lam, är en dålig och förderfvad varelse, icke en medlem af den trogna hjorden, utan en främling, en fiende till den. J måsten vara på er vakt emot henne. J måsten sky hennes exempel och, om så är nödvändigt, undvika hennes sällskap, utesluta henne från edra lekar och aldrig samtala med henne; gifven akt på hennes rörelser, vägen noga hennes ord, gransken hennes handlingar, straffen hennes kropp för att rädda hennes själ, om någon sådan räddning ens är möjlig, ty (min tunga sviker mig, då jag säger det) denna flicka, detta barn, född i ett kristet land och likväl värre än mången liten hedning, som ställer sina böner till Brahma eller knäböjer för Juggernaut, — denna flicka är — en lögnerska!»

Nu inträdde några minuters tystnad, hvarunder jag, som nu återfått mina sinnens fulla bruk, såg huru mr Brocklehursts fruntimmer framtogo sina näsdukar och förde dem till ögonen, undet det att det äldre fruntimret vaggade fram och tillbaka, och de båda yngre hviskade: »O! huru rysligt!»

Mr Brocklehurst återtog:

»Jag erfor detta af hennes välgörarinna, af denna fromma och välgörande qvinna, som antog sig henne i hennes öfvergifna tillstånd och uppfostrade henne såsom sin egen dotter, och hvars godhet, hvars ädelmod af denna olycksbringande varelse lönades med en så låg, så förskräcklig otacksamhet, att hennes förträffliga beskyddarinna till sluts såg sig tvungen att skilja henne från sina egna barn, af fruktan att hennes lastfulla exempel kunde besmitta deras rena själar. Hon har skickat henne hit för att få henne helad, såsom judarne fordom sände sina sjuka till Bethesdas heliga vatten; och eder, förestånderska och lärarinnor, besvär jag att J icke måtten låta vattnet stanna omkring henne.»

Efter detta sublima slut på sitt tal, tillknäppte mr Brocklehurst öfversta knappen af sin öfverrock och hviskade något till sina damer, hvilka nu uppstigit från sina platser, hvarefter det förnäma herrskapet tog afsked af miss