Sida:Jane Eyre (sv).djvu/83

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
77
jane eyre.

Temple och med stor ståt tågade ut ur rummet. Vid dörren vände sig min stränge domare om och sade:

»Låt henne stå ännu en halftimme på stolen der, och låt ingen tala med henne under det återstående af dagen.»

Der stod jag på min höga plats. Jag, som hade sagt att jag ej skulle kunna uthärda skymfen att stå på mina naturliga fötter i skamvrån, stod nu der, utsatt för allas blickar, midt i rummet på skammens och vanärans fotapall! Mina känslor i denna stund mäkta inga ord beskrifva; men just som de nått sin höjd och hotade att alldeles qväfva mig, kom en flicka öfver golfvet, och i detsamma hon gick förbi mig. lyfte hon upp sina ögon mot mig. Hvilken sällsan blick strålade mot mig ur dessa ögon! Hvilken besynnerlig känsla, som genombäfvade mig vid denna syn! Och denna nya känsla, huru den upplifvade mig, huru den gjorde mig stark! Det var som om en hjelte, en martyr hade gått förbi en slaf eller ett offer och i sjelfva förbigåendet meddelat honom något af sin styrka. Jag qväfde de brusande känslorna inom mig, jag lyfte stolt mitt hufvud och intog en fast hållning på min stol. Helena Burns gjorde miss Smith någon simpel fråga i afseende på sitt arbete, blef bannad af henne för frågans obetydlighet, och då hon återvände till sin plats, smålog hon mot mig, i det hon för andra gången gick förbi mig. Och hvilket småleende! Jag minnes det ännu; deri afspeglade sig det ljusa, klara förståndet, det sanna modet; det lade ett skimmer öfver de skarpa dragen, de bleka kinderna, de insjunkna ögonen, likt återskenet från en englasyn. Likväl hade Helena Burns för en stund sedan fått anmärkning och straff för oordentlighet i sin klädsel, och knapt för en timme sedan hade hon af miss Scatcherd blifvit för morgondagen dömd till en middag endast bestående af vatten och bröd, derföre att hon vid skrifningen fläckat ned en förskrift. Sådan är menniskans ofullkomliga natur, sådana fläckar finnas på skifvan af den klaraste planet; och sådana ögon som miss Scatcherds kunna endast se dessa små brister och äro blinda för det fulla ljus, som strömmar ut från den strålande himlakroppen.