Sida:Jane Eyre (sv).djvu/85

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
79
jane eyre.

bemödade mig; jag fortfor att gråta häftigt. Hon satte sig på golfvet bredvid mig, slog armarna kring sina knän och hvilade sitt hufvud på dem; i denna ställning förblef hon tyst, som en indian. Jag var den första som talade:

»Helena, hvarföre stannar du hos en flicka, som alla tro vara en lögnerska?»

»Alla, Jane? Det är ju bara åttio menniskor som hört dig så benämd, och verlden innehåller hundratals millioner.»

»Men hvad har jag med millioner att göra? De åttio, som jag känner, förakta mig.»

»Du misstager dig, Jane; sannolikt fins det ingen i hela skolan, som föraktar eller afskyr dig; jag är öfvertygad att de flesta hysa medlidande med dig.»

»Huru kunna de väl det, efter hvad de hört mr Brocklehurst säga?

»Mr Brocklehurst är inte någon gud, ej heller är han någon stor och beundrad man; han är föga omtyckt här, han har aldrig tagit ett enda steg för att göra sig älskad af oss. Om han hade behandlat dig som sin synnerliga gunstling, skulle du öfverallt omkring dig ha funnit fiender, vare sig hemliga eller uppenbara; men som förhållandet nu är, skulle de flesta vilja visa dig sitt medlidande, om de bara vågade. Både lärarinnor och elever skola kanhända för en eller två dagar se kallt på dig; men vänliga känslor gömma sig inom dem; och om du fortfor att handla rätt och som du bör, skola dessa känslor inom kort visa sig så mycket klarare och tydligare, som de för en liten tid varit tvungna att dölja sig. Och dessutom, Jane» — hon tystnade.

»Nå, än sedan, Helena?» sade jag och lade min hand i hennes; hon smekte den vänligt och fortfor:

»Om ock hela verlden hatade dig och trodde dig dålig, under det ditt eget samvete gillade dig och frikände dig från brott, så skulle du likväl ej vara utan vänner.»

»Nej; jag vet att mitt samvete frikänner mig från denna anklagelse; men det är inte nog. Om inte andra älska mig, så vill jag hellre dö än lefva — jag kan inte uthärda att vara ensam och hatad, Helena. Ack! för att vinna en verklig tillgifvenhet af dig eller miss Temple eller någon annan, som jag innerligt älskar, skulle jag gerna