Temples rum. Det låg i motsatta ändan af huset, men jag kände vägen väl, och månens klara sken, som strömmade in genom fönstren i korridoren, lyste mig och satte mig i stånd att utan svårighet hitta fram. Då jag nalkades det stora sjukrummet, mötte jag en lukt af kamfert och bränd ättika; jag skyndade hastigt förbi dörren, fruktande att sköterskan, som brukade sitta uppe hela natten igenom, skulle höra mig. Jag fruktade att blifva upptäckt och förd tillbaka; jag måste se Helena ännu en gång, jag måste omfamna henne, innan hon dog, gifva henne ännu en sista kyss, utbyta med henne ännu några ord, de sista här i lifvet.
Jag steg ned för en trappa, genomgick en del af den nedra våningen och lyckades att utan något buller öppna och tillsluta två dörrar; jag kom till en annan trappuppgång, denna skyndade jag uppför, och midt framför mig var dörren till miss Temples rum. Jag såg ljussken genom nyckelhålet: en djup tystnad herrskade rundt omkring. Jag fann dörren litet på glänt, troligen för att någon frisk luft måtte få intränga i denna sjukdomens instängda bostad. Jag var ur stånd att tveka och dröja, hela min varelse skälfde af oro och ångest, och full af otålighet öppnade jag dörren och såg in. Mina blickar sökte Helena och fruktade att finna döden.
Helt nära till miss Temples säng och till hälften betäckt af dess hvita gardiner, stod en liten bädd. Jag såg konturerna af en kropp under täcket, men ansigtet var doldt af sängomhänget. Sköterskan, som jag hade talat med i trädgården, sof i en länstol; på bordet brann dunkelt ett oputsadt ljus. Miss Temple var ej inne; jag fick sedan veta, att hon blifvit kallad till en yrande patient i sjukrummet. Jag närmade mig och stannade framför den lilla bädden; min hand höll i gardinen, men jag ville först tala innan jag drog undan den: jag fasade vid tanken att få se ett lik.
»Helena!» hviskade jag sakta, »är du vaken?»
Hon reste sig och drog undan förhänget, och jag såg ett blekt och afmagradt ansigte, men hvaröfver ett uttryck af stilla lugn och frid hvilade. Hon var så föga förändrad, att min fruktan ögonblickligen skingrades.
