12
fluenser gått är numera icke längre oklart. På den väg, där resenärer fordomtima färdades fram från alla vädersteck för att komma in i midtens rike, Kina, där de sista tidernas forskningsresande, Stein, Grünwedel, Sven Hedin o. a. ur Ost-Turkestans under ökensanden begrafna ruinstäder framdragit rester af en uråldrig civilisation, rådde under tiden omkring och närmast efter Kristi födelse en blomstrande kultur, som mottog påverkan från olika håll. Här funnos bredvid hvarandra buddhister, zoroastrier, syriska kristna och anhängare af de gnostiska och manikeiska “irrlärorna“ — med ett ord sagdt nästan alla de orientaliska och halforientaliska religioner, som vid denna tid stodo i flor, hade här sina representanter. Och det är ju klart, att om också den motvilja, som olika religioners bekännare kunna tänkas ha hyst för hvarandra, måste till en viss grad ha lagt hinder i vägen därför, så var dock utbytet mellan så många olika folkslag, som här möttes inom ett tämligen begränsadt område på sina vägar till och från östern, ganska lifligt. Det är isynnerhet genom persernas och syrernas förmedling som Indiens rika sagoskatter banat sig väg till Västerlandet, och det är ej alls otänkbart, att de syriska kristna från sin beröring med buddhisterna i Turkestan medförde en mängd berättelser af moraliskt och uppbyggligt innehåll, hvarmed de sedan efter behof kunde utsmycka sina egna religiösa och uppbyggelseskrifter. Det är en sen, men törhända tillförlitlig tradition, att evangelisten Lukas varit en syrer från Antiokia, och denna tradition vinner kanhända i trovärdighet, då man tager i betraktande, att så godt som alla de beröringspunkter man
