Hoppa till innehållet

Sida:Jarl Charpentier Buddha 1910.djvu/22

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

20

sande plats att öfva askes på . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Då tänkte jag så här: ’om jag skulle bita hårdt ihop tänderna, lägga tungan mot gommen och med viljan göra mig till herre öfver, undertrycka och martera förståndet. Och jag bet hårdt ihop tänderna, lade tungan mot gommen och med viljan gjorde jag mig till herre öfver, undertryckte och marterade förståndet. Då jag nu bet hårdt ihop tänderna, lade tungan mot gommen och med viljan gjorde mig till herre öfver, undertryckte och marterade förståndet, trängde svetten fram ur mina armhålor. Men min kraft förblef liflig och oböjd, mitt sinne var på sin vakt och icke förvirradt, och min kropp förblef lifaktig och bragtes icke till ro genom min smärtsamma askes, då jag nu sträfvade efter fullkomligheten. Och den smärtsamma känsla jag erfor gjorde intet varaktigt intryck på mitt sinne.

Då tänkte jag så här: ’om jag nu skulle hängifva mig åt en kontemplation, som kallas den andlösa’. Och jag hämmade in- och utandningen genom mun, näsa och öron. När jag nu hämmade in- och utandningen genom mun, näsa och öron, trängde sig omåttligt starka luftströmmar upp mot min hjärnskål. Liksom om en stark man skulle med en svärdspets sönderstycka hufvudet, så kändes det, då dessa omåttligt starka luftströmmar stego upp mot min hjärnskål. Men min kraft förblef liflig och oböjd, mitt sinne var på sin vakt och icke förvirradt, och min kropp förblef lifaktig och bragtes ej till ro genom min smärtsamma askes, då jag sträfvade efter fullkomligheten. Och den smärtsamma känsla, jag erfor, gjorde intet varaktigt intryck på mitt sinne … Och då sade några gu-