Och den ärevördige Assaji[1] tog sin öfverklädnad och sin skål med sig och gick in i Rājagaha för att begära allmosor; hans rörelser och blickar voro lugna och behärskade, med lugn värdighet sträckte han fram sin allmoseskål och drog den åter till sig, han slog ned ögonen och gaf noga akt på sin väg. Då nu tiggarmunken Sāriputta såg den ärevördige Assaji på detta sätt begära allmosor, tänkte han: ’denne är förvisso en af de munkar, som redan här på jorden blifvit heliga, eller vandra på vägen mot helighet; om jag skulle gå till honom och fråga honom: ’min vän, i hvems namn har du afsagt dig världen, hvem är din mästare, hvems lära bekänner du? Men därefter tänkte tiggarmunken Sāriputta: ’just nu, då denne munk går från hus till hus och begär allmosor, kan jag icke tilltala honom. Men jag vill följa efter honom steg för steg, såsom hjälpsökande bruka göra.’ Och då den ärevördige Assaji samlat allmosor i Rājagaha, begaf han sig på hemväg. Då gick tiggarmunken Sāriputta till den ärevördige Assaji, hälsade på honom, växlade höfliga ord med honom och ställde sig vid hans sida. Därefter sade han: ’min vän, du måste ha betvingat dina sinnen, ty din hy är ren och klar. Säg mig, min vän, i hvems namn har du afsagt dig världen, hvem är din mästare, hvems lära bekänner du?’ — ’Min vän, det är den store asketen ur C̦ākyafamiljen, i hans namn har jag afsagt mig världen, han är min mästare, hans lära bekänner jag, — ’Och hvad säger då din lärare, högtärade, hvilken lära predikar han?’
- ↑ En af Buddhas lärjungar.
