Sida:Jarl Charpentier Buddha 1910.djvu/54

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

52

helige, hälsade honom vördnadsfullt och växlade med honom höfliga och vänskapliga ord. Sedan han gjort detta, satte han sig ned vid hans sida och talade så här: ’vän Gotama, alla dessa asketer och bramaner, som äro ledare af större eller mindre samfund, som äro kända och ärade lärare och bland folket åtnjuta stort rykte för helighet — jag menar Pūrana Kassapa, Makkhali Gosāla, Ajita Kesakambalin, Pakudha Kaccāyana, Sanjaya Belaṭṭhiputta och Nigantha Nāthaputta — hafva de alla, som de själfva säga, funnit sanningen, eller hafva de det icke, eller hafva några af dem gjort det, andra åter icke?’

’Låt den frågan vara, Subhadda, spörj icke: ’hafva de alla, som de själfva säga, funnit sanningen, eller hafva de det icke, eller hafva några af dem gjort det, andra åter icke?’ Jag vill predika läran för dig, Subhadda, hör blott på mig och lägg den rätt på minnet!’

’Ja, herre’ svarade då tiggarmunken Subhadda den helige. Och den helige talade: ’Subhadda, i hvilken lära än den ädla, åttafaldiga vägen icke finnes, där finnes ingen rätt asket af vare sig första, andra, tredje eller fjärde graden. Men i hvilken lära än den ädla åttafaldiga vägen finnes, där finnes också en rätt asket af både första, andra, tredje och fjärde graden. Nu finnes i denna min lära, Subhadda, den ädla, åttafaldiga vägen, och här finnas också rätta asketer af både första, andra, tredje och fjärde graden. De andra lärosystemen äro tomma på rätta asketer, men om blott dessa munkar lefva ett rättfärdighetens lif, så skall världen icke vara tom på heliga män?’

Härtill svarade nu tiggarmunken Subhadda den