tröttande upprepningar, som karaktärisera alla dessa gamla samtal öfver läran, lyder texten ungefär på följande sätt: “Så har jag hört: en gång uppehöll sig den helige vid Sāvatthi i Jetavana, Anāthapinḍika’s park. Då kom tiggarmunken Vacchagotta fram till den helige, hälsade vänligt och artigt på honom, växlade vänliga och höfliga ord med honom och satte sig bredvid honom. Då tiggarmunken Vacchagotta gjort detta, sade han till den helige: ’Huru tänker du, Gotama? Är världen evig, och är endast detta sant, allt annat falskt. Har du den åsikten, Gotama?’ — ’Nej, Vaccha, jag har icke den åsikten, att världen är evig, och att endast detta är sant, allt annat falskt.’ — ’Huru tänker du då, Gotama? Är världen icke evig, och är endast detta sant, allt annat falskt? Har du den åsikten, Gotama?’ — ’Nej, Vaccha, jag har icke den åsikten, att världen icke är evig, och att endast detta är sant, allt annat falskt.’ — ’Huru tänker du, Gotama? Existerar den fullkomlige efter döden, och är endast detta sant, allt annat falskt? Har du den åsikten, Gotama?’ — ’Nej, Vaccha, jag har icke den åsikten, att den fullkomlige existerar efter döden, och att detta är sant, allt annat falskt.’ — ’Huru tänker du, Gotama? Existerar den fullkomlige icke efter döden, och är endast detta sant, allt annat falskt? Har du den åsikten, Gotama?’ — ’Nej, Vaccha o. s. v.’ — ’Huru tänker du, Gotama? Är det så, att den fullkomlige både existerar och icke existerar efter döden? Är endast detta sant, och allt annat falskt? Har du den åsikten, Gotama?’ — ’Nej, Vaccha o. s. v.’ — ’Huru tänker du, Gotama? Är
