72
det väl så, att den fullkomlige hvarken existerar ej heller icke existerar efter döden? Är endast detta sant, och allt annat falskt? Har du den åsikten, Gotama?’ — ’Nej, Vaccha o. s. v.’
’Huru förhåller det sig då, Gotama? När jag tillfrågar dig, om du har den åsikten, att världen är evig, och att blott detta är sant, allt annat falskt, då svarar du: ’Nej, Vaccha, jag har icke den åsikten, att världen är evig, och att endast detta är sant, allt annat falskt.’ Och på samma sätt är det med alla de andra frågorna. ’Huru är det, högtärade Gotama, hvad har du väl funnit för fel i alla dessa läror, då du förkastat dem alla?’
’Vaccha, när man säger: ’världen är evig’, så är detta en allmän väg af åsikter, ett snår af åsikter, en urskog af åsikter, ett marionettspel af åsikter, ett fladdrande hit och dit af åsikter, en boja af åsikter. En sådan åsikt leder blott till lidande, till olycka, till förtviflan, till ångest, men icke till frihet från lidelsen, icke till lidandets upphörande, icke till frid, icke till insikt, icke till upplysning, icke till nirvāna. På samma sätt med alla de andra åsikterna. Dessa fel, Vaccha, har jag funnit i alla dessa läror, och därför har jag förkastat dem alla.’
’Men har du då någon egen åsikt, högtärade Gotama?’
’Vaccha, den fullkomlige har förkastat alla sådana åsikter. Men detta känner den fullkomlige: den yttre formen, dess uppkomst och undergång; sensationen, dess uppstående och utplånande; iakttagelsen, dess uppkomst och slut; de själsliga dispositionerna, deras upp-