komst och förintelse, och tänkandet, dess uppkomst och slut. Och därför säger jag, att den fullkomlige är förlossad, emedan han tillintetgjort, skjutit ifrån sig, utplånat, förkastat, lösgjort sig från och lämnat alla inbillningar och retelser och alla tankar, som stå i relation till det egna jaget.’
’Och en munk, som vunnit förlossning, hvar återfödes han, Gotama?’
’Vaccha, det ir icke riktigt att säga: ’han återfödes’.
’Således, Gotama, återfödes han icke?’
’Vaccha, det är icke riktigt att säga: ’han återfödes icke’.
’Således, Gotama, återfödes han och återfödes på samma gång icke?’
’Vaccha, det är icke riktigt att säga: ’han återfödes och på samma gång återfödes han icke’.
’Således, Gotama, han hvarken återfödes ej heller icke återfödes.’
’Vaccha, det är icke riktigt att säga: ’han hvarken återfödes ej heller icke återfödes’.
’Gotama, när jag säger till dig: ’Och en munk, som vunnit förlossning, hvar återfödes han’, så svarar du: ’Vaccha, det är icke riktigt, att säga: han återfödes’. Och när jag säger till dig: ’Således, Gotama, återfödes han icke’, så svarar du: ’Vaccha, det är icke riktigt att säga: han återfödes icke.’ Och på samma sätt svarade du på de öfriga frågorna. På detta sätt, Gotama, har jag råkat i okunnighet och blifvit förvirrad, och det förtroende, som jag tack vare vårt före-
