88
haf är vanligt inom denna lära. En sådan person hade att genomgå ytterligare sju existenser, innan han hann fram till nirvāna, men kunde vara viss om att icke behöfva tillbringa något af dessa lif såsom djur eller innevånare i ett af de otaliga helveten, hvilka senare buddhistiska texter utmåla i bilder, som om de också i fråga om poetisk skönhet stå långt efter Dantes Infernoskildring dock ingalunda göra det ifråga om allehanda gräsligheter. Om vi få tro vissa berättelser, var den indiska strafflagstiftningen synnerligen uppfinningsrik, när det gällde att finna på allehanda de mest raffineradt grymma straffsorter, och rättsskipningen i underjorden synes i detta fall icke ha stått den jordiska efter.
Det nästa stadiet på helighetens väg utgjordes af dem, som blott en gång behöfde återfödas här på jorden. Hos sådana människor existerade endast en obetydlig rest af passioner, och de behöfde därför blott en kort reningsperiod för att frigöra sig från äfven denna sista återstod af begärelser. De båda högsta klasserna utgöras af dem, som icke vidare återfödas på jorden, utan endast ha att genomlefva ytterligare ett lif i någon af gudavärldarna och slutligen af de helige, de som äro beredda för inträdet i nirvāna.
Ehuru den ursprungliga buddhismens lära är ganska enkel, så till vida som den knappast innehåller några viktigare lärosatser utom de här ofvan i största korthet omnämnda, är det ju alldeles uppenbart, att det kunde finnas oändligt mycket att tillägga, som emellertid knappast lämpar sig för denna lilla framställning. Det är för öfrigt, ehuru en mängd berömda och
