och så har jag arbetat och så har jag kämpat, för så tyckte jag var det riktiga. Hon skulle ha en som hade rätt att ge henne rätt. Gram kan det inte för han är henne underlägsen. Men då kan hon ju inte vara säker på att hon har rätt? När hon inte träffar någon, som har myndighet till att bekräfta hennes tankar. ’Inte sant’ och ’tycker du inte’, Gunnar, att det borde vara Jenny, som skulle kunna fråga så nu?»
De tego båda två länge, så sade Heggen ut i luften:
»Det är märkvärdigt, Cesca. När det gäller dina egna historier, så vet du för det mesta varken ut eller in. Men när du talar om andra förhållanden så får jag ofta det intrycket att du ser klarast av oss allesammans.
Fransiska suckade tungt:
»Ack ja. Det är därför jag tror ibland att jag borde gå i kloster, Gunnar. När jag sitter utanför och ser på, så tycker jag att jag begriper. Men när jag är mitt upp i det själv, så blir jag alldeles förvirrad.
XI.
Kaktusbuskarnas köttfulla, blågråa jätteblad voro ärriga av namn och bokstäver och hjärtan. Helge stod och skar in ett H och ett J. Och Jenny stod med armen om hans skuldra och såg på.
»När vi kommer tillbaka hit», sade Helge, »så är det lika brunt som de andra. Tror du att vi finner rätt på det igen, Jenny.»
Hon nickade.
»Bland alla de andra», sade han missmodigt. »Det är så många namn här, du. Vi ska gå hitut och leta efter det — ska vi inte det?»
»Jo, det ska vi.»
»Tror du inte att vi kommer hit ut igen, Jenny min?
