Sida:Jenny 1920.djvu/284

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

278

förödmjukelse, nederlag och smärta — mellan dig och mig.

Att du tänker på mig utan vrede och bitterhet är mer än jag hade hoppats och väntat. Den lycka som andas genom varje rad i ditt brev har gjort mig så outsägligt gott. Gud välsigne och bevare barnet och dig; all lycka i världen önskar jag över dig och över det. Jag håller så outsägligt mycket av dig, du lilla Jenny, som var min en gång.

Din hängivne Gert Gram.


VII.

Jenny bodde kvar hos fru Schlessinger. Där var billigt — och hon visste inte var hon skulle göra av sig heller.

Det kom vår i luften och över den väldiga öppna himlakupolen drevo tunga, solbrämade skyar, som brunno i guld och blod och speglade sig i det oroliga havet om kvällen, när hon gick ut på piren. Och de trista mörka vidderna inåt landet blevo ljusgröna och popplarna blevo brunröda av unga skott och doftade milt och vekt. Utmed banvallen myllrade det fram violer och små vita och gula blomster. Och till sist blev slätten yppig och grön, och det vällde av färger längs dikeskanterna, och svavelgul iris och stora vita umbellater stodo och speglade sig i torvmossarnas vattensamlingar. En vacker dag drev det ut över landet söt hödoft, som blandade sig med den salta tånglukten från stranden.

Badhotellet öppnades och det kom sommargäster i de små husen vid piren. Det myllrande av barn på den vita strandbrädden; de rullade sig i sanden och plaskade barbenta ut i vattnet, och mödrar och barnflickor och guvernanter i spreewaldräkt sutto och sydde och sågo efter dem vid gräskanten. Badhusen kördes ut i vattnet och små tyska