lyfte leende på håret för att visa att de voro bundna omkring örat med en bit stoppgarn.
»Tänk att jag fick dem för åttiosex lire — var det inte storartat — tycker du de klär mig?»
»Storartat. — Den där dräkten är förbaska mig — du, jag skulle vilja måla dig i den.»
»Jaha. Jag kan mycket väl sitta för dig nu. — Jag har inte ro att göra något om dagen. Å, du Jenny.» — Hon suckade litet och satte sig på sängkanten. »Nej, men — nu skall jag gå efter värmen.»
Hon kom tillbaka med glöd i en stenkruka och lade sig på knä framför den lilla kaminen.
»Ligg du bara, Jenny min, tills här blir varmt. Jag skall bädda sängen, duka bordet — laga te med. — Nej, har du tagit hem din studie — åh, får jag se!»
Hon ställde brädet mot en stol och lyste på bilden.
»Ja, vet du, sannerligen —
»Tycker du det är som värst? — Jag skall ta ett par skisser till därute — jag tänker på en stor tavla du — är det inte ett bra motiv, med alla arbetarna och mulåsnespannen där nere på utgrävningsplatsen.»
»Ja, vet du — det borde du kunna få någonting av — jag gläder mig åt att få visa det för Gunnar och Ahlin. Nej, men är du uppe — å, Jenny, låt mig få sätta upp håret på dig!
Gud, ett sådant hår du har, flickebarn! Du — kan jag inte få försöka att sätta upp det så där modernt, med bubblor — åjo, får jag?» Fransiska for med fingrarna genom det långa blonda håret. »Sitt stilla då! Det var brev till dig i morse — jag tog det med upp — såg du det? Det var väl från din lille bror, inte sant?»
»Jo», sade Jenny, och hon skrattade.
»Var det livat — blev du glad å det?»
»Ja, du må tro det var livat. Å, Cesca — ibland önskar jag — bara på en söndagförmiddag förstår du — att jag
