52
kunde titta till dem därhemma och göra en tur i Nordmarken med Kalfatrus. Ja, för han är en bra pojke, ser du —»
Fransiska såg på Jennys leende ansikte i spegeln. Så plockade hon ner håret igen och började att borsta ut det på nytt.
»Nej, Cesca — vi har inte tid —»
»Jo då! Kommer de för tidigt, så får de gå in till mig. Där ser visserligen ut som en svinstia, men det struntar jag i. För resten kommer de inte så tidigt. Inte Gunnar — för resten, honom generar jag mig sannerligen inte för. För resten inte Ahlin heller. För övrigt var han uppe hos mig i förmiddags — jag låg i sängen och han satt och pratade. Jag skickade ut honom på balkongen medan jag klädde mig. Och så gick vi ut och åt gentilt på Tre Re. Vi har varit tillsammans hela eftermiddagen.»
Jenny sade inte något.
»Vi såg Gram inne på Nazionale. Usch Jenny, han var avskyvärd. Har du råkat på någon värre?»
»Jag tycker inte alls att han är avskyvärd. Han är en tafatt stackare. Alldeles som jag var att börja med. Han hör till såna där människor som vill roa sig och inte kan.»
»Jag kom med tåget från Florens i förmiddags», härmade Fransiska och skrattade. »Hu! Om han åtminstone hade kommit i aeroplan.»
»Du var oförskämt fräck emot honom, min unge. Det går inte an. Egentligen hade jag velat be honom hit i kväll. Men jag tordes inte för dig. — Jag ville inte riskera att du skulle vara ohövlig mot honom, då han var vår gäst.»
»Det hade du inte alls riskerat. Det vet du mycket väl.» Fransiska var förnärmad.
»Minns du den där gången, då jag bjöd Douglas med mig hem till te i Paris?»
»Efter den där modellhistorien — ja tack!»
»Herre Gud! Vad angick den dig för resten?»
