läste om Jerusalem i skolan i går, och nu har jag förstört socken för att bygga ett Jerusalem.
Prästen blev stående och såg på barnet. Han strök sig över pannan för att bringa reda i tankarna.
— Det måtte visst vara någon större än du, som talar genom din mun, sade han.
Barnets ord syntes honom så märkvärdiga, att han upprepade dem för sig själv gång på gång. Medan han gjorde det, kom han in i sin vanliga tankegång och började undra på hur Gud styr och vilka medel han använde för att genomdriva sin vilja.
Han gick åter fram till skolmästarn och sade med sin vanliga vänliga röst och med en helt ny klarhet i ögonen:
— Jag är inte mer ond på er, Storm. Ni gör väl vad ni måste. Jag har i alla mina dagar tänkt mycket på hur Gud styr, fast jag inte kan komma till någon klarhet däröver. Och inte heller detta förstår jag, men jag förstår, att ni gör vad ni måste göra.
48
