låret eller i köttet på kalkoner, capuner eller kycklingar, och finner, det köttet är styft, har mistat all blodrodna, och en hwit saft kommer qwickt fram i skårran, då äro de nog stekte, aldramörast, beholla deras saft, och hafwa söt och god smak. Det bör ej eller förglömmas, at twätta kalkoner, capuner och kycklingar i ljumt watten och hwetemjöl, och wäl torrka dem med rent kläde, sedan de blifwit urtagne och upsatte. Det mårkes ock, at alt, hwad man steker både til stekar och entréer, få af dessa som andra slags fjäderfä måste plockas, och ej skållas. Alt fogelkött som skållas innan det stekes, blir hårdt. Höns förtjena at plockas, för fjädren skull, om ej för annat, hälst denne fjäder år rätt så god at ligga på, som långhalm och renhår. Utomdess lyder det allmänna ordspråket, hwilket man kan tro, om man wil: at det år swårt at dö på hönsfjädrar. Är lifwet kårt, och hönsfjäder så kraftig; så må hon ju hällre anwändas til säng, än kastas bart.
Entrée af Kalkon.
Plocka en ung fullwäxt kalkon, tag ur honom, hugg wingben och hals af, sätt honom up, och stek honom derpå för lindrig eld. Förwall imedlertid twå näfwar triffel i
