socker, som man wil hafwat sötsurt til. Det ställes på elden at en liten stund koka; hwarefter det klarnas med wispad ägghwitsnö, likasom gelée, och silas genom swanskinsduk. I en reflader melonform, som är så stor, at kalkon kan rymmas deri, slås sa mycket af den klarnade substancen, at de nederste reflorne fyllas, hwilket bör deri stå, tils det styfnat. Derpå lägges en stierna af en röbetsskifwa, som förut legat i ättika, så at rodnaden håller sig i roten, och ej ger geléen någon färg; likaledes sftiernor skurne citronskifwor, hårdkokade ägg, utkrusade i kanten af det hwita, samt lagerbärsblad, som åt ändan äro spetsade med en sporre. Schiattera den styfwa och kalla substancen, som är lagen i formen, med dessa föreskrefna sorter öfwer alt, dock ej för tätt. Härpå lägges kalfon med bröstet nederwändt; och wid dess sida slås helt sakta så mycket af den kalla subftancen, at det ej kommer at flyta, utan fäster sig under kalkon, och när det blifwit kalt och styft, stickas lagerbärsblad, röbetsbitar, hårdkokade ägg och citronskifwor, hwart om annat kring kanterna wid formen. Derpå slås åter litet subftans, så at det fäster sig, och när det styfnat, ökas det så mycket, at formen blir full, eller det står jemt med ryggen på kalkon. När det är kallt och
