eld, så at de ej blifwa brune, utan hwite eller gule, ej torre genom för mycken stekning, utan saftige: ty om saften stekes bårt, så få de, så til sägande, en flottsmak; och om de äro inemot et år gamle, blifwa de sege. När de äro lagom stekte, anrättas de til stek.
Entrée af Ankor.
Ankorne plockas, sättas up och stekas på sätt som beskrifwit är. Medan de stekas, skalas 6, 8 à 10 färske gurkor, skäras i fyra halfwor, och rensas ifrån kärnhusen. Desse halfworne skäras på twå eller tre ställen midt af på snedden; hwarefter de måste beströs med salt, och ligga en stund deri, och derpå kramas de i en handduk, så at saften går wäl utur dem. Somlige pläga slå ättika på dem tillika med saltet; men jag har ej funnit mig deri, emedan gurkorne blifwa deraf sege. När de äro prässade i handduken, så at saften gått wäl ur den, göres en bit smör brunt i en liten castrull, hwari gurkorne läggas, och sättas på ett skirdt fyrhål, at stå tils de blifwa gulbrune, hwarunder de kastas som oftast om. Sedan slås de up i et durkslag, at fettet får rinna wäl af; och en bit smör, göres gulbrunt i den Castrullen, som gurkorne bryntes i. Deri lägges litet fint hackad schialotten- eller
