Gås.
När en gås är wäl rengjord, urtagen, wackert upsatt, samt wingar, hals och fötter afhuggne, gnides hon inuti med stött peppar och salt; hwarmed hon kan ligga en eller twå dagar. (Man kan ock beströ ankor med peppar och salt inuti, sedan de blifwit upsatte, och då de skola stekas). Derefter stekes gåsen på spett för jämn eld, så at hon blir wäl stekt, och får gulbrun färg. Imedlertid kokas äpplemos, med litet såcker, canel och rifwit citronskal i, hwilket prässas genom durkslag, och lägges på en sallads tallrik. När moset är kallt, och gåsen wäl stekt, ätes gåsen tillika med äpplemoset. Somlige pläga lägga en stekt sill in i gåsen, och steka hänne dermed; men peppar och salt är bättre. Det är äfwen brukligt, at fylla gäss med skalade, och i bitar skurna äplen; hwilket står i ens behag. Men bättre är, at koka äpplen til mos, och gifwa det på en tallrik jämte gåsen til bordet. Mos af swiskon, kokadt med win, såcker, kanel och citronskal, och lagdt på en talrik, är och tjenligt til stekt gås; men sallat af insyltade lingon, winbär, hjortron &c. &c. är bättre och tjenligare. At fylla gäss med swiskon och rifwit bröd, som är upblandadt med ägg m. m., är
