wäl, det ej allestades finnas sumpar, hwarest lefwande fisk kan fås. Men han kan ej på annat sätt behålla sin goda smak: ty om ej fisken är hel qwick frisk och lefwande, samt i hast rensad och lagd i kittelen medan han än lefwer; så winnes ej ändamålet. Fisken har en söt smak; och så snart han dufnar i luften, mister han och förwandlar densamma; men ju qwickare fisken är, och ju hastigare han kan rensas och läggas i kok-tittelen, ju bättre smakar han, når han ätes). Slå litet watten på et rent bräde eller bord, lägg gäddan derpå, skär hänne up ändalångs buken, tag inmätet ur hänne, twätta bårt bloden inuti, skär hänne först midt i tu och sedan i ordentliga bitar. Lägg sedan fiskbitarna på et flatt stenfat, wänd fjällsidan up, och slå ättika öfwer, så at hon blir blå. Salta imedlertid rätt starkt i fiskspadet, som då bör stå och koka, lägg fisken deri, och skumma wäl. Låt honom derpå koka lyckt rätt starkt, så at spadet ständigt rinner öfwer kittelbrädden, men ej för mycket; utan tag honom af elden, så snart han är kokad, häll wattnet genast af, och anrätta fisken. Han bör ätas aldeles het, och således ej kokas, förrän han följer i ordningen at ätas, då han hastigt lyftes af elden, skyndsamt anrättas, och straxt sändes til bordet. Man kan
