såsom Turkiske bönor. Spritade ärter, ju yngre dess bättre, saltas, blandas wäl om och fyllas i wäl rengjorda och torra bouteiller, hwilke, sedan saltet smält, korkas wäl, och läggas på en sida i sanden uti källaren. Härwid göres den erindran, at, när desse föreskrefne insaltade gröne saker skola nyttjas, man då ej får medelst wattläggning draga saltet ur dem: ty då släppa de ej all sältan, utan blifwa sege och obehagelige at äta. Derföre böra de, om de skola warda smakelige, allenast sköljas i watten, och sedan genast läggas i upkokadt watten, at kokas deri en stund; hwarefter det spades slås bårt, och annat på dem. Sålunda fortfares med 3 à 4 watten, då desse gröne saker blifwa lika såsom färske, och frie från all salt smak, ehuru mycket de blifwit med salt inbitne. Jag wille gerna säga, huru desse saltade Turkiske bönor och gröne ärter skola kokas, så at de warada aldeles gröne, men törs ej lita på någons skickelighet härwid, emedan den minste oaktsamhet kan förorska skadeliga händelser. När saltet är således kokadt ur merbemälte gröna saker, lagas de på samma sätt som de farske gröne rätter, hwilke frammanföre finnas beskrefne. Tyske bönor tagas då de äro helt små, spritas och rensas från den gula piggen. Sedan saltas de, läggas in i
