tjenstehjon, hwilka dock derigenom förwärras; utan ock på wälartadt, skickeligt, troget och idogt folk, som dymedelst blifwa wanartige, oskickelige, hämdgirige, late, dumme, wårdslöse och illskefulle? Ordspråket säger: En god-artad häst styres med skuggan af riset, då deremot en af illakt slag icke en gång medelst sporrhuggande kan förmås til at gå fort. är det så; hwi får då ej en förnuftig människa njuta samma aga som et oskäligt djur? Man bör således tro, och den tron låter ej slå felt, om Herrskaper och Husbondefolk, eller de, hwilke i deras ställe skola hafwa upsikt öfwer tjenstehjonen, föregå dem med gudsfruktan, dygd, ordentlig lefnad, flit, aktsambet och beskedelighet, gifwa dem riktig mat och lön, befalla dem alfwarsamt straffa och warna dem förnuftigt och fogeligen, samt afhöra deras klagomål, med undersökning, om inbördes hat eller rättsinnig nit år wållande dertil, och under alt detta bemöta dem med faderlig kärlek och anständig höflighet, at godt och troget tienstefolk ej någonsin tryter, och at, i fall någon gifwes, som ej på detta sättet låter rätta sig, när den felar, en sådan utan saknad kan köras ur hus och tjenst, i wiss förhoppning, at en båttre genast intager dess ställe.
