förbi, emedan jag föresatt mig, at handla om Kokerikonsten, men ej Hushållningen. Det allenast wil jag nämna, at saltlagen äro olika: et slag för skarpt, et anant åter bäskt &c. &c.; hwilket förorsakar, at köttet som dermed saltas, får en kärf smak. Derföre, när man wil salta en Oxbringa elelr et anant stycke kött bör man först gnida köttet med luttradt fint stött saltpetter, och sedan med sönderstötta enebär och Lüneburgs salt, samt låta det derpå ligga 7, 8 à 9 dagar i salt, och koka det samam oskölgdt. Då behåller köttet efter kokningen lagom sälta, och har långt bättre smak, än om det legat för länge i saltet, så at man, före kokningen, nödgats utwattna det.
Ox-Gommar.
De employeras ihop med åtskilliga slags kötträtter, såsom ragouer, poupetoner, jämwäl kalfbriss och murklor, &c. &c. När man wil göra fin ragout af tuppkammar, och ej har tilräckleligit deraf, skär man Oxgommar i samma form, och ökar rätten dermed. De brukas ock ihop med Capunwingar, örmagar och Hönslefrar; hwilket alt skall bättre fram beskrifwas.
