102
— Hvilket offer? frågade han. Bränna? Hvem då? Midt i staden Bombay?
— Bombay! utropade Passepartout.
— Det är ju icke fråga om pagoden i Pillaji, utan om pagoden på Malebar-kullen i Bombay.
— Och här är bevis, här ha vi den brottsliges skodon, tillade notarien, i det han satte fram dem på bordet.
— Mina skor! skrek Passepartout, som icke kunde återhålla detta ofrivilliga utrop.
Man förstår den omkastning, som nu egde rum hos husbonde och tjenare. De hade glömt tilldragelsen i pagoden i Bombay och det var den som var orsak till att de blifvit förda inför domstol i Calcutta.
Polisagenten Fix hade förstått att begagna sig af denna ledsamma tilldragelse i Bombay. Han hade uppskjutit sin afsresa i tolf timmar och hade gifvit presterne i Malebar-pagoden sina goda råd hur de skulle ställa till; han hade lofvat dem en betydlig skadeersättning, ty han visste att engelska regeringen var mycket sträng i bestraffande af dylika brott och så hade han skickat dem med nästa tåg på jagt efter helgerånaren. Men till följd af den tid, som åtgått för befriandet af den unga qvinnan, hade Fix och hinduerna ankommit till Calcutta före Fogg och hans betjent och de hade genom ett telegram till domaren utverkat sig arresteringsorder mot dem då de stego ur jernvägsvagnarna. Man döme om Fix’ stora missräkning då han fick veta, att Phileas Fogg ännu icke anländt till Indiens hufvudstad. Han måste tro, att hans tjuf stigit af vid en af stationerna vid jernvägen och flytt in i de norra provinserna. I tjugofyra timmar spanade Fix, i högsta grad orolig, efter honom vid bangården. Men hur glad blef
