det svårt att göra det heller, ty Rangoon gick in till Singapore och Singapore står i förbindelse med kinesiska kusten genom en telegraftråd.
Emellertid beslöt Fix att, innan han handlade och på det han skulle kunna operera med mera säkerhet, examinera Passepartout. Han trodde icke att det skulle bli svårt att få honom att öppna sin språklåda, och han bestämde sig för att aflägga det inkognito, han dittills iakttagit. Det var heller ingen tid att förlora. Den 31 oktober var inne och följande dagen skulle Rangoon löpa in till Singapore.
Nämnde dag gick Fix derför ur sin hytt och upp på däck, i afsigt att närma sig Passepartout, naturligtvis med uttryck af den ytterligaste öfverraskning öfver att få se honom. Passepartout spatserade fram och åter på däcket, då polisagenten skyndade fram mot honom och utropade:
— Ni, ni här ombord på Rangoon!
— Monsieur Fix, ni här ombord, svarade Passepartout, verkligt öfverraskad då han kände igen sin kamrat på resan med Mongolia. Huru! Jag lemnar er i Bombay och jag återfinner er på resa till Hongkong! Så att ni också gör en resa kring jorden?
— Nej, visst inte, svarade Fix, och jag tänker stadna i Hongkong, åtminstone några dagar.
— Åh, sade Passepartout, som ett ögonblick tycktes förundrad. Men hur kommer det sig, att jag icke har sett till er ombord sedan vår afresa från Calcutta?
— Jo, ett illamående... lite sjösjuka... Jag har legat der nere i min hytt... Jag känner mig icke så bra i Bengaliska viken som på Indiska Oceanen. Nå, huru är det med er husbonde, mr Phileas Fogg?
— Mycket bra, och han är lika punktlig som om
