man icke på vägen! Ni skulle ej fara längre än till Bombay, sa’ ni, och nu är ni snart i Kina! Amerika ligger icke långt borta och från Amerika till Europa är det bara ett steg.
Fix betraktade oaflåtligt sin interlokutör, som visade honom det mest trefliga ansigte i verlden, och han tog sitt parti och skrattade liksom han. Men Passepartout, som var riktigt i farten, frågade honom, om hans yrke inbringade honom mycket.
— Ja och nej, svarade Fix, utan att blinka. Ibland är affären god, ibland dålig, men ni förstår väl att jag icke kostar på mig resan sjelf.
— Åh, det förstår jag nog! utbrast Passepartout och skrattade innerligt godt.
Konversationen var slut. Fix gick ned i sin hytt och började reflektera. Tydligen var han röjd. På ett eller annat sätt hade fransmannen fått reda på hans egenskap af detektiv. Men hade han underrättat sin husbonde derom? Hvilken roll spelade väl fransmannen i allt det här? Var han medbrottslig eller icke? Var affären upptäckt och följaktligen förfelad? Agenten tillbringade några tråkiga timmar; än trodde han att allt var förloradt, än hoppades han att Fogg icke skulle ha reda på situationen — till slut visste han icke rätt hvad han skulle tro.
Emellertid lugnade han sig så småningom och han beslöt att tala uppriktigt med Passepartout. Om ej allt var klart för Foggs arresterande i Hongkong, och Fogg bestämdt gjorde sig i ordning att lemna det engelska territoriet, så ämnade Fix omtala hela förhållandet för Passepartout. Antingen vore betjenten sin husbondes medbrottsling — kände han till rätta förhållandet så vore affären alldeles misslyckad — eller också hade
