118
vägen räckte. Kanske också, att gaslågan, som fortfor att brinna för hans räkning i huset vid Saville-row, ingick allt för mycket i hans otålighet.
— Ni har således mycket brådtom att komma till Hongkong? frågade detektiven en dag Passepartout.
— Mycket brådtom, svarade Passepartout.
— Mr Fogg har brådtom för att komma med ångbåten till Yokohama?
— Rysligt brådtom.
— Så att ni ändå sätter tro till denna besynnerliga resa kring jorden?
— Alldeles bestämdt; än ni då, monsieur Fix?
— Jag? Jag tror icke på den!
— Skämtsamma kurre! svarade Passepartout och klippte så knepigt med ögonen.
Detta sista ord var af den effekt, att agenten började bli ganska fundersam. Uttrycket oroade honom, utan att han visste hvarför. Skulle kanske fransmannen ha anat någonting? Skulle möjligtvis Passepartout ha fått reda på att mr Fix var en detektiv — en hemlighet, som han ej anförtrott åt någon? Bestämdt hade Passepartout, när han sade det der ordet, menat någonting särskildt dermed.
Den hederliga Passepartout gick en annan dag ännu längre, ty han kunde omöjligen lägga band på sin tunga.
— Hör nu, monsieur Fix, frågade han illparigt, när vi nu komma till Hongkong, ska’ vi då röna det missödet, att ni lemnar oss?
— Jag vet icke, svarade Fix förlägen, kanske att...
— Ah, sade Passepartout, om ni bara ville följa med oss, så voro det en lycka för mig; för ser ni, när en agent för Penninsular Company är med, så sölar
