ut i ett skallande skratt. Jag visste väl jag, att ni inte skulle kunna skilja er från oss. Kom och skaffa er plats! Gör det!
Begge gingo de in på ångbåtskontoret och köpte hytter för fyra personer. Men biljettförsäljaren underrättade dem om, att som reparationen på Carnatics panna var slutad, så skulle ångaren afgå samma afton klockan 8, och icke följande dagen på morgonen, såsom det varit tillkännagifvet.
— Präktigt! sade Passepartout, det der skall min husbonde tycka om och jag skall underrätta honom.
I detta ögonblick tog Fix sitt parti. Han beslöt att säga Passepartout allt. Det var enda medlet, kanske, som funnes för att kunna hålla Phileas Fogg qvar några dagar i Hongkong.
När Fix kom ut från biljettförsäljningskontoret bjöd han Passepartout att intaga några förfriskningar på ett café. Passepartout hade god tid dertill och han antog derför Fix’ bjudning.
Ett café eller rökstuga låg vid ångbåtskajen. Der såg mycket inbjudande ut. De gingo in dit. Längst fram i den väl dekorerade salen stod en rad af uppbäddade tältsängar, i hvilka flera personer lågo och sofvo. Omkring trettio gäster sutto vid små runda bord i salen. Somliga drucko engelskt öl eller porter, andra gin ellsr konjak; nästan allesammans rökte ur långa leripor fyllda med små kulor af opium, försatt med rosen-essence. Då och då sågs en rökare falla ned under bordet och strax skyndade ställets uppassare fram och togo honom i axlarne och i benen och buro honom fram till sängraden och lade honom bredvid en annan sofvande. Tjugo sådana berusade lågo der tätt intill hvarandra.
