Sida:Jorden rundt på åttio dagar.djvu/128

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

128

japanesiska eller kinesiska, djonker, senipas, tankas, o. s. v. Under sin promenad lade Passepartout märke till en hop infödingar klädda i gult, bara gamla karlar. Han gick just in till en barberare för att bli äkta kinesiskt rakad och fick veta af rakstugans Figaro, som talade mycket väl engelska, att de der gubbarna voro minst åttio år gamla och att de vid den åldern egde privilegier på att bära kläder i gul färg, som just är den kejserliga färgen. Passepartout tyckte att det der var mycket lustigt, utan att just veta hvarför.

Sedan han blifvit rakad begaf han sig till Carnatics tilläggningsplats och der fick han sigte på Fix, som spatserade fram och tillbaka, hvaröfver han icke det minsta förundrade sig. Polisagentens ansigte visade tydligen att han hade mycket missräknat sig.

— Godt! tänkte Passepartout, det går illa för herrarne i Reformklubben, men för oss går det mycket bra.

Han gick fram till Fix gladt småleende, utan att synas uppmärksamma sin reskamrats betryckta utseende.

Agenten hade sina goda skäl att vara vid dåligt lynne med anledning af den otur, som förföljde honom. Ingen arresteringsorder hade kommit! Det var klart, att ordern kom löpande efter honom, men kunde icke hinna upp honom så vida han icke dröjde qvar i denna stad några dagar. Men som Hongkong var den sista engelska marken under mr Foggs resa, så skulle han bestämdt undkomma, om han ej lyckades qvarhålla honom der.

— Nå, monsieur Fix, har ni beslutit er för att komma med oss ända till Amerika? frågade Passepartout.

— Ja, svarade Fix med sammanbitna tänder.

— Bravissimo! ropade Passepartout, i det han brast