Passepartout upp, ty buteljerna voro tömda, för att härom underrätta sin husbonde.
Fix höll honom qvar.
— Ett ögonblick till, sade han.
— Hvad är det ni vill säga, monsieur Fix?
— Jo, jag har någonting allvarsamt att meddela er.
— Någonting allvarsamt! utbrast Passepartout, som hällde i sig några droppar vin som funnos qvar i hans glas. Om allvarsamma saker kunna vi tala i morgon. I dag har jag icke tid.
— Åh jo, sade Fix, det är fråga om er husbonde.
Passepartout såg skarpt på sin interlokutör vid dessa ord.
Uttrycket i Fix’ ansigte föreföll honom besynnerligt. Han satte sig igen.
— Nå, hvad är det ni har att säga mig? frågade han.
Fix lade sin hand på sin reskamrats arm och sänkte sin röst.
— Ni har väl gissat hvem jag är? sade han.
— Parbleu! sade Passepartout och skrattade.
— Nå, jag skall omtala för er alltihop.
— Jag känner till hela tutten förut, min gubbe lilla! Men i alla fall gå på ändå! Men det får jag säga, att de der herrarna ha kastat bort sina pengar för rakt ingenting.
— För ingenting! Jo, ni pratar, ni! Det hörs tydligt, att ni inte vet hur betydlig summan är.
— Jo, gubevars! Tjugo tusen pund!
— Femtiofem tusen, återtog Fix, kramande fransmannens hand.
— Hvafalls? utbrast Passepartout, mr Fogg skulle
