132
ha vågat... Femtiofem tusen pund!... Skönt, ett skäl till att icke förlora ett ögonblick, tillade han och steg upp ånyo.
— Jo, femtiofem tusen pund! återtog Fix, som tvingade honom att sätta sig igen, sedan han reqvirerat en butelj konjak. Och om jag lyckas, så erhåller jag en belöning af två tusen pund. Vill ni ha femhundra för att ni hjelper mig?
— Hjelpa er! utropade Passepartout, hvars ögon blefvo onaturligt stora.
— Ja, hjelpa mig att hålla qvar er Fogg några dagar här i Hongkong!
— Hvad är det ni föreslår mig ? sade Passepartout. Jaså, ni är inte nöjd med att förfölja min husbonde, att göra hans hederliga beteende misstänkt, utan dessa gentlemen vilja samka ytterligare hinder på hans väg? Jag riktigt skäms på deras vägnar.
— Såå! Hur menar ni? frågade Fix.
— Jag menar, att ett sådant handlingssätt är högst ogrannlaga. Att på det viset vilja plundra mr Fogg, att vilja taga penningarna ur fickan på honom!
— Men det är just dit vi vilja komma.
— Det är ju ett riktigt försåt! ropade Passepartout, som blef allt mer lifvad af konjaken, som Fix slog i och som han drack, utan att känna af den, ja ett riktigt försåt och det af gentlemen, af umgängesvänner!
Fix började att inte begripa någonting alls.
— Jaha, just umgängesvänner! upprepade Passepartout, medlemmar af Reformklubben! Var så god och kom ihåg det, monsieur Fix, att min husbonde är en hederlig karl och när han ingått ett vad, så är det alldeles i sin ordning att han söker vinna det!
