140
— Och han seglar bra?
— Mellan åtta och nio mil i timmen eller så. Vill ni se den?
— Ja.
— Ers herrlighet skall nog bli nöjd. Det är väl fråga om en lustsegling till hafs ?
— Nej, om en resa.
— En resa?
— Vill ni frakta mig öfver till Yokohama?
Sjömannen såg öfverraskad ut och stirrade på honom.
— Ers herrlighet gör väl bara spektakel? sade han.
— Nej, jag har kommit för sent att följa med Carnatic, och jag måste ovilkorligen vara i Yokohama senast den 14 för att kunna följa med paketångaren till San Francisco.
— Det var ledsamt, det, sade lotsen, men det är omöjligt.
— Jag bjuder er hundra pund om dagen och en belöning af två hundra pund, om jag ankommer till bestämd tid.
— Är det allvarsamt sagdt? frågade lotsen.
— Fullkomligt allvarsamt, svarade mr Fogg. Lotsen gick framåt några steg. Han betraktade hafvet, tydligen inom sig stridande mellan begäret att förtjena en enorm summa och fruktan att ge sig ut på en så lång tur. Fix sväfvade härunder i dödlig ångest.
Under tiden hade mr Fogg vändt om och gått till mrs Aouda.
— Ni blir väl ej rädd, mrs? frågade han.
— Icke i sällskap med er, mr Fogg, svarade hon.
Lotsen hade ånyo närmat sig gentlemannen och vände och vred på hatten med sina händer.
