Sida:Jorden rundt på åttio dagar.djvu/182

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

182

kunde Fix ej känna sig annat än glad öfver att återse denne gentleman, hvilken han hade att tacka för så mycket, och efter som hans affärer kallade honom tillbaka till Europa, så skulle han anse det för en ära att fortsätta sin resa i ett så angenämt sällskap.

Mr Fogg svarade, att äran vore på hans sida och Fix — som föresatt sig att ej släppa honom ur sigte — anhöll att i hans sällskap få företaga en utflykt i denna besynnerliga stad, en anhållan som beviljades.

Således gingo då mrs Aouda, Phileas Fogg och Fix och flanerade på gatorna. De befunno sig snart på Montgomery-Street, der tillströmningen af folk var ofantlig. På trottoirerna, midt på gatan, på spårvagnarnas räler hvimlade det, trots den oupphörliga strömmen af vagnar och omnibusar, af en oräknelig menniskomassa. Affisch-karlar vandrade omkring i grupperna, flaggor och vimplar svajade för vinden. Väldiga skri hördes från alla håll.

— Hurra för Kamerfield!

— Hurra för Mandiboy!

Det var ett meeting. Så trodde åtminstone Fix och han meddelade sin tanke åt mr Fogg och tillade:

— Vi göra kanske bäst i att icke tränga oss fram i denna bråkiga menniskomassa, örfilar och sparkar är det enda man får der.

— Ja, svarade Phileas Fogg, och örfilar, äfven s. k. politiska, äro icke dess mindre örfilar.

Fix ansåg sig böra skratta då han hörde denna observation. För att kunna se bra, utan att bli utsatt för obehag och trängsel, togo mrs Aouda, Phileas Fogg och Fix plats på högra afsatsen af en trappa, som ledde upp till en terrass, nedanför hvilken