Sida:Jorden rundt på åttio dagar.djvu/192

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

192

och höll under några mil af mot norr. Sedan krökte den af mot öster och lemnade ej sedan flodens lopp förrän den kom till Humboldt Ranges, hvars källor äro belägna ytterst i öster i staten Nevada.

Efter att ha frukosterat återtogo mr Fogg och mrs Aouda och deras följeslagare sina platser i waggonen. Phileas Fogg, Aouda, Fix och Passepartout sutto mycket beqvämt och betraktade de landskapsutsigter, som passerade förbi deras ögon — ofantliga prairier, berg som aftecknade sig vid horisonten, forssar som skummade och fräste. Då och då sågs en stor hjord af bisonoxar, som samlat sig långt bort och såg ut som en rörlig pallissad. Dessa ofantliga arméer af idislare bilda ofta ett öfvervinneligt hinder för bantågen. Man har sett många tusental af dessa djur gå i täta led efter hvarandra under flera timmar tvärs öfver banan, och lokomotiverna måste då stadna tills banan blir fri igen.

Detta inträffade just vid detta tillfälle. Klockan tre på eftermiddagen spärrades banan af en hjord om tio eller tolf tusen »hufvuden». Efter det lokomotivet något minskat sin snabba fart försökte det ränna sin »plog» in i flanken på den ofantliga kolonnen, men måste stadna för den ogenomträngliga massan.

Man såg dessa idislare — »buffalos» såsom amerikanare oegentligt kalla dem — marschera helt lugnt, understundom bölande alldeles förskräckligt. Deras kroppar äro betydligt större än oxarnes i Europa, deras ben och svans korta, deras mankar betydligt framskjutande och bildande en muskulös puckel, hornen bakåt böjda, hufvud, hals och bogar betäckta af långt, hängande hår. Det var ej att tänka på att förhindra denna vandring. När bisonoxarne intagit en viss riktning, kan ingenting förmå dem att vika ur densamma. Det är en brusande