214
Union-Pacific-banan egde rum den 25 oktober 1867 och hvars främste ingeniör var general J. M. Dodge. Der stadnade de två mäktiga lokomotiverna, förande med sig nio vagnar med inbjudne, bland hvilka var vice presidenten mr Thomas C. Durant; der skallade hurraropen; der uppförde Sioux- och Pawnie-indianer ett litet indiankrig; der smattrade och fräste fyrverkeripjeserna, och der slutligen utgafs med tillhjelp af ett portativt tryckeri första numret af tidningen »Railway Pioneer». Så firades invigningen af denna stora jernbana, häfstången för framåtskridande och civilisation, utkastad tvärs genom ödemarken och afsedd att förbinda med hvarandra städer, som ännu icke funnos. Lokomotivets hvisslingar, mäktigare än Amphions lyra, skulle snart kalla fram dem ur den amerikanska jorden.
Klockan åtta på morgonen hade man lemnat Fort Mac Pherson bakom sig. Trehundra femtiosju mil ligga mellan denna punkt och Omaha. Jernbanan följde på venstra stranden de nyckfulla krökningarna af Platte-Rivers södra gren. Klockan nio anlände man till den betydande staden North-Platte, byggd mellan utgreningarna af detta stora vattendrag, hvilka omsluta henne och sedan bilda blott en enda stor vattenåder, som derefter kastar sig i Mississippi något nedanför Omaha.
Den hundraförsta meridianen var nu öfverskriden.
Mr Fogg och hans medspelare hade åter börjat spela. Ingendera af dem beklagade sig öfver resans längd — icke ens träkarlen. Fix hade i början vunnit några guinéer, som han höll på att förlora igen och han visade sig vara icke mindre passionerad än mr Fogg. Denna morgon hade denne gentleman en briljant tur. Han satt med händerna fulla af trumf och
