216
att jag spelat orätt i att spela klöfver, har öfversten förolämpat mig ånyo och han skall gifva mig upprättelse derför.
— När ni behagar och hvar ni så önskar, svarade amerikanaren, och på hvilket vapen ni vill.
Mrs Aouda sökte förgäfves hålla qvar mr Fogg. Polisagenten försökte att öfvertaga grälet för egen räkning, men det tjenade ingenting till. Passepartout ville kasta ut öfversten genom vagnsdörren, men ett tecken från husbonden afhöll honom derifrån. Phileas Fogg gick ut från waggonen och amerikanaren följde efter honom på gångbron.
— Jag har mycket brådtom, sade Fogg till sin motståndare, att återkomma till Europa och ett dröjsmål skulle mycket skadligt inverka på mina intressen.
— Hvad har jag med det att göra? svarade öfverste Proctor.
— Efter vårt sammanträffande i San Francisco, återtog mr Fogg, hade jag föresatt mig att söka upp er i Amerika sedan jag afslutat de affärer, som kalla mig till gamla verlden.
— Åh, verkligen!
— Vill ni möta mig om sex månader?
— Hvarför inte om sex år så gerna?
— Jag säger sex månader, svarade mr Fogg artigt, och jag skall bestämdt infinna mig på mötesplatsen.
— Bara undflykter, det der! sade Stamp Proctor. Nu genast eller aldrig?
— Må ske! svarade mr Fogg. Ni reser till Newyork?
— Nej.
— Till Chicago?
— Nej.
— Till Omaha?
