Sida:Jorden rundt på åttio dagar.djvu/234

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

234

Han skulle icke för någonting i verlden ha velat skilja sig från sin husbonde, eftersom Fix ju skulle följa med honom.

Hvad polisagenten tänkte i detta ögonblick, skulle vara svårt att säga. Hade hans öfvertygelse blifvit rubbad genom Phileas Foggs återkomst eller ansåg han honom fortfarande för en stor skurk, som, efter det han gjort sin tur kring jorden, trodde sig vara i fullkomlig säkerhet i England? Kanske hade Fix’ tanke om Phileas Fogg verkligen blifvit modifierad. Men icke dess mindre var han fast besluten att fullgöra sin skyldighet.

Klockan åtta var isjakten färdig att afgå. De resande intogo sina platser på densamma. De två ofantliga seglen voro hissade och genom vindens påtryckning for släden fram öfver den glatta isgatan med en fart af fyrtio mil i timmen.

Afståndet mellan fort Kearney och Omaha är fågelvägen högst två hundra mil. Om vinden hölle i sig, så skulle denna distans kunna tillryggaläggas på fem timmar. Om ingen ledsam händelse inträffade skulle släden kunna vara framme i Omaha klockan ett.

Hvilken färd! De resande sutto tryckta intill hvarandra och förmådde ej få fram ett ord. Kölden, förstärkt af den hastiga farten, hade beröfvat dem förmågan att kunna yttra ett enda ord. Släden gled fram på slättens yta lika lätt som en båt på vattnets, svallvågorna slapp man undan. När brisen kom sopande efter marken tycktes släden bli lyftad upp af sina segel, liknande vingar med en ofantlig längd mellan vingspetsarna. Mudge satt vid rodret och styrde jakten så att den gick raka vägen fram och genom vridningar på styret höll han den upp ur de girningar, som släden —