Passepartout var ej blek, utan blodröd, han var nära att förlora andedrägten.
Mr Fogg gick ned i sin hytt efter att ha med handen gjort en åtbörd åt kaptenen att följa sig. Andrew Speedy följde maskinmessigt sin passagerare, han visste inte om han hade att göra med ett dårhushjon eller ej.
När Phileas Fogg kom in i sin hytt sade han:
— Ni bör ej förundra er så storliga öfver det här. Saken är den, att jag förlorar tjugo tusen pund om jag icke är i London den 21 december, klockan 10,35 på aftonen. Se här har ni era femtio tusen dollars i banknoter!
Kaptenen tog emot penningarna utan att säga ett ord, men hans hand darrade.
— Och nu tillhör fartyget mig, sade mr Fogg.
— Ja visst, från kölen till masttopparna.
— Godt! Elda nu på till sista kolbiten!
Kaptenen gick och några minuter derefter hvirflade täta, svarta rökmoln ur Henriettas skorsten.
När Fix fick underrättelse om köpet, som uppgjorts mellan Phileas Fogg och kaptenen och den enorma summa den sednare erhållit, höll han på att få blodslag. Men han hemtade sig slutligen. Nära tjugo tusen pund depenserade! Men det var sannt, den från Englands Bank stulna summan utgjorde femtiofem tusen pund!
Fartyget fortfor att gå för full ånga, men två dagar derefter, den 18, tillkännagaf förste maskinisten, alldeles som han förut sagt, att kolen skulle taga slut samma dag.
— Godt! sade mr Fogg. Men elden får ej
