hvilken hon hade att tacka för sitt lif, var arresterad för stöld! Den unga qvinnan protesterade mot ett sådant antagande, hon harmades djupt i sin själ och tårar runno ur hennes ögon då hon såg att hon icke kunde göra något, icke försöka något för att rädda sin räddare.
Hvad Fix beträffar, så hade han arresterat vår gentleman, emedan hans pligt bjöd honom det, han måtte vara skyldig eller icke. Domstol skulle afgöra den saken.
Men då trängde sig en tanke på Passepartout, denna förfärliga tanke, att han bestämdt vore orsaken till den olycka, som inträffat. Hvarför hade han dolt alltsammans för mr Fogg? Då Fix omtalade, att han var polisagent och det uppdrag han hade, hvarför hade han åtagit sig att icke underrätta sin husbonde derom? Hade han vetat detta, skulle han utan tvifvel gifvit Fix tydliga bevis på sin oskuld; han skulle hafva öfvertygat honom om att ett misstag egde rum, och för resten skulle mr Fogg ej ha behöft att släpa med sig på sin bekostnad denna olycksfågel till polisagent, hvars första göra blef att arrestera honom i det ögonblick han satte foten på det Förenade Konungarikets jord. När han tänkte på sitt oförstånd, intogs den hederlige karlen af aggande samvetsqval, han gret, han ville krossa sitt hufvud mot väggen.
Mrs Aouda och han hade trots kölden stadnat i förstugan till tullhuset; ingendera af dem ville gå derifrån. De ville ännu en gång återse mr Fogg.
Vår gentleman var således totalt ruinerad och detta just i det ögonblick, då han var så nära att vinna sitt mål. Denna arrestering krossade honom i grund och botten. Anländ till Liverpool kl. half 2 e. m. hade han tid på sig ända till kl. 10,35 för att infinna sig i
