260
honom i grund. Nu hade han dock fattat sitt beslut, han visste hvad som återstod för honom att göra.
Ett rum i huset vid Saville-row blef upplåtet åt mrs Aouda. Den unga qvinnan var förtviflad. Af vissa uttryck af mr Fogg hade hon förstått, att han funderade på någon sorglig plan.
Man känner ju också hvilka beklagliga ytterligheter dessa vurmiga engelsmän understundom tillgripa under påtryckningen af en fix idé. Också bevakade Passepartout sin husbonde, men utan att han kunde märka det.
Först af allt hade den hygglige karlen gått upp i sin kammare och släckt gaslågan, som brann ännu, sedan åttio dagar tillbaka.
— Min stackars husbonde! sade han med en djup suck, han är väl nu rakt ruinerad och jag må bekänna, att jag kostat honom rysligt mycket.
Natten förflöt. Mr Fogg hade legat, men hade han sofvit? Hvad mrs Aouda angår, så fick hon ej ett ögonblicks hvila. Passepartout hade vakat som en hund vid sin husbondes dörr.
Följande dagen kallade mr Fogg honom in till sig och befallde honom helt kort att duka frukost åt mrs Aouda. För egen del nöjde han sig med en kopp thé och litet rostadt bröd. Mrs Aouda bad han att hon skulle ursäkta, att han ej infann sig vid frukosten eller middagen, ty han måste uteslutande egna sig åt att ordna sina affärer. Han komme ej ned af denna anledning; på aftonen deremot anhöll han att få samtala med henne någon stund.
Sedan Passepartout fått sig meddeladt programmet för dagen, hade han ingenting annat att göra än att lämpa sig derefter. Men han stadnade qvar, han
