Trofastheten, innerligheten, öppenheten i denna blick från en ädel qvinna, som vågar allt för att rädda den som hon är skyldig allt, förvånade honom till att börja med, sedan genomträngdes han deraf. Han tillslöt ögonen ett ögonblick, liksom för att undvika att dessa blickar skulle tränga djupare... När han slog upp ögonen sade han blott:
— Jag älskar er! Ja, vid allt hvad heligt är i verlden, jag älskar er, jag tillber er!
— Ah!... sade mrs Aouda, som förde handen till sitt hjerta.
Man ringde på Passepartout, Han kom genast. Mr Fogg höll ännu sin hand i mrs Aoudas. Passepartout förstod allt och hans trinda ansigte strålade som solen i zenith uti de tropiska regionerna!
Mr Fogg frågade honom, om det ej vore för sent att gå att på förhand underrätta rev. Samuel Wilson i Stephans-församlingen.
— Aldrig för sent! sade han och log så innerligen godt. Klockan fattades blott fem minuter i tio.
— Det skall bli af i morgon måndag då! sade han.
— I morgon måndag? frågade mr Fogg, i det han betraktade den unga qvinnan.
— I morgon måndag! svarade mrs Aouda.
Passepartout satte i väg så fort han kunde.